Hejsan, vi tänkte tyvärr ta död på denna blogg redan nu efter några veckor...
Men deppa inte, för vi startar istället en blogg på engelska!
rockitis.blogspot.com
söndag 12 april 2009
fredag 10 april 2009
Korpiklaani- Wooden Pints
Man måste ju bara älska den här. Låten handlar om dvärgar som super och slåss nätterna långa. Ta en extra titt på violinisten som är en lagom obehaglig typ :)
onsdag 8 april 2009
En av de bästa
Jag surfade runt lite på youtube och letade efter bra musik när jag stötte på den här härliga Ozzy låten. Jag som gitarrist fastnade vid den första noten och kunde inte sluta lyssna. Världen förlorade en stor artist när Rhandy dog.
Hur tänker de?
http://www.expressen.se/noje/musik/1.1525809/kiss-later-fansen-valja-spelplatser
Ja, KISS har alltså ordnat en omröstning på deras hemsida om var de skall spela någonstans. Och det är inte utan att jag undrar, hur #¤& de tänker. Självklart kommer städerna med högst invånarantal inbringa flest röster. Mycket roligt för alla inbitna KISS- fans i världens alla lite mindre hålor (läs Stockholm).
Är inget större KISS- fan själv, men jag lade en röst på Stockholm. Jag menar... varför inte? ;)
måndag 6 april 2009
The Who - Baba Oriley
Detta är genialt ska ni veta, ni som inte redan förstått det eller aldrig kommer att förstå det. Varför?
Jo, för...
Det trollbindande piano/synth-introt.
De första förlösande ackorden.
Texten, från början till slut.
Roger Daltreys 70-tals frisyr.
Townshends "windmills".
Townshends Teenage Wasteland vrål.
Daltreys orginella munspel-solo.
Keith Moons bankande.
Och allt detta smälter samman till den perfekta live-akten.
Våga inte säga emot mig om detta!
/Henrik
Jo, för...
Det trollbindande piano/synth-introt.
De första förlösande ackorden.
Texten, från början till slut.
Roger Daltreys 70-tals frisyr.
Townshends "windmills".
Townshends Teenage Wasteland vrål.
Daltreys orginella munspel-solo.
Keith Moons bankande.
Och allt detta smälter samman till den perfekta live-akten.
Våga inte säga emot mig om detta!
/Henrik
söndag 5 april 2009
Bruce i sommar
Under mitt inte alltför långa liv har jag många gånger varit sugen på att se Bruce Springsteen. Bruce måste ses live säger folk till mig. Och jag tror dem. Varje gång han är i Sverige (och det är jävligt ofta), vräker kvällstidningarna ur sig femmor i betyg och även om jag inte är mycket för kvällstidningarnas nöjes-nissar, så måste dessa femmor betyda någonting.
Jag har alltså bestämt mig. Den här gången skall jag stoppa undan lite av studiebidraget och gå in helhjärtat för att få tag på några bra biljetter. Efter allt jag hört kommer förväntningarna självklart vara skyhöga, men jag blir samtidigt inte besviken om konserten skulle floppa totalt (oddsen?). Bossen är helt enkelt en för stor musiker och personlighet att bli besviken på.
/Henrik
fredag 3 april 2009
Lite folk metal
Vid de tillfällen då man är trött på varenda liten sketen låt på sin Ipod.
Vid de tillfällen då det känns som om allt nytt som kommer ut är ren skit från närmaste avloppsbrunn.
Vid dessa tilfällen faller sig alltid lite folk metal i smaken. Inte sant?
Ensuferum - Wanderer
/Henrik
Vid de tillfällen då det känns som om allt nytt som kommer ut är ren skit från närmaste avloppsbrunn.
Vid dessa tilfällen faller sig alltid lite folk metal i smaken. Inte sant?
Ensuferum - Wanderer
/Henrik
torsdag 2 april 2009
Tja, Martin här.
Som tidigare skrivet så var vi på Hammerfall konsert i söndags och jag har lovat att delge min syn på föreställningen, tyvärr lite sent för jag har varit upptagen med lite annat (chilla,2 1/2 Men...) men här kommer den.
Konserten började bra med förbandet "Bullet", som jag aldrig hade hört talas om men som visade sig va rätt skapliga, klassisk heavy metal/hårdrock i Accept respektive AC/DC stil (sångaren hade stora likheter med Brian Johnson och Udo Dirkschneider både till kroppsbyggnad och röst). Eftersom jag avgudar AC/DC skulle jag ha kunnat lyssna på bara dom i två timmar men de spelade inga riktiga hits och de fick ett rätt svalt mottagande av resten av publiken (ignorant bastards!), men de är definitivt att rekommendera för ett AC/DC eller/och Accept fan!(Intresserad? sök på "Dust To Dawn Bullet" på youtube)
Efter att Bullet klivit av scenen och efter en paus, steg kvällens andra och mer kända förband upp på scenen: Sabaton! Sabaton är inte riktigt min typ av musik och jag tyckte att de började rätt svagt med några "okey" låtar. Men de blev snabbt bättre. De fick igång publiken riktigt bra samtidigt som de succesivt höjde kvaliteten på sina låtar och nådde klimax med "Metal Machine"
över till huvudnummret. Hammerfall skötte sig bra och blandade låtar från deras nya skiva med klassiker och en helt ok lightshow. Precis som Henke sa så höll inte riktigt de två ballader de spelade, vilket var lite trist men resten skötte de bra. De avslutade med en riktigt bra version av Hearts on Fire.
Som tidigare skrivet så var vi på Hammerfall konsert i söndags och jag har lovat att delge min syn på föreställningen, tyvärr lite sent för jag har varit upptagen med lite annat (chilla,2 1/2 Men...) men här kommer den.
Konserten började bra med förbandet "Bullet", som jag aldrig hade hört talas om men som visade sig va rätt skapliga, klassisk heavy metal/hårdrock i Accept respektive AC/DC stil (sångaren hade stora likheter med Brian Johnson och Udo Dirkschneider både till kroppsbyggnad och röst). Eftersom jag avgudar AC/DC skulle jag ha kunnat lyssna på bara dom i två timmar men de spelade inga riktiga hits och de fick ett rätt svalt mottagande av resten av publiken (ignorant bastards!), men de är definitivt att rekommendera för ett AC/DC eller/och Accept fan!(Intresserad? sök på "Dust To Dawn Bullet" på youtube)
Efter att Bullet klivit av scenen och efter en paus, steg kvällens andra och mer kända förband upp på scenen: Sabaton! Sabaton är inte riktigt min typ av musik och jag tyckte att de började rätt svagt med några "okey" låtar. Men de blev snabbt bättre. De fick igång publiken riktigt bra samtidigt som de succesivt höjde kvaliteten på sina låtar och nådde klimax med "Metal Machine"
över till huvudnummret. Hammerfall skötte sig bra och blandade låtar från deras nya skiva med klassiker och en helt ok lightshow. Precis som Henke sa så höll inte riktigt de två ballader de spelade, vilket var lite trist men resten skötte de bra. De avslutade med en riktigt bra version av Hearts on Fire.
Etiketter:
Bullet,
Hammerfall,
Hovet,
Konsert,
Sabbaton
onsdag 1 april 2009
Ett mästerverk
"Läs boken istället för att se filmen. Den är mycket bättre!" Så brukar det ofta låta om filmer baserade på böcker. I detta fall säger jag: "Lyssna på låten istället. Filmen är inte dålig, men låten är ett mästerverk."
Bob Dylan- The Story Of The Hurricane
/Henrik
Bob Dylan- The Story Of The Hurricane
/Henrik
tisdag 31 mars 2009
Hammerfall på Hovet
I söndags var det äntligen konsertdags på Hovet. Hammerfall hade med sig de laddade förbanden Bullet och Sabaton och förväntningarna från min sida var inte enorma, men ändå hyfsat höga. För inte kunde det väl gå helt åt skogen när dessa tre skulle riva av sina mest omtyckta låtar?
Och nej, det gick inte åt skogen. Även om Hammerfall inte var i toppform gick det inte åt skogen.
Bullet var verkligen laddat och gjorde mycket bra ifrån sig som första förband. De körde väl sisådär 6-7 låtar, och stundtals bjöd dom på riktigt en bra show. Sångaren Dag Hofer, som by the way påminner en del om Udo Dirkschneider (rösten) , snackade ledigt och vant mellan låtarna som den sköna snubbe han är.
När Sabaton intog scenen vaknade publiken till. Jag blev själv lite förvånad och också glad över hur populära de blivit på senaste tiden. De började lite halvknackigt med The art of war och ghost division, men efter det blev de bara bättre för varje låt. Innan de lämnade över stafettpinnen till Hammerfall drog de av "klassikern" Metal Machine och av ropen att döma ville större delen av publiken ha mer av dessa göteborgare. "Sabaton! Sabaton! Sabaton!"
När huvudpersonerna själva äntrade scenen höjdes kanske stämningen ytterligare ett snäpp. Iallafall på ståplats, för till läktaren nådde inte riktigt något av banden ut. Till sin höjd satt större delen av läktaren och klappade i takt. Några rader framför oss satt en lite äldre dam och headbangade lite då och då. En trevlig men något underlig syn. Låtarna framfördes med lite varierad kvalitet; Renegade, Blood Bound och Hearts on fire satt där de skulle, medan balladerna inte riktigt nådde fram. En så pass bra ballad som Glory to the brave ska kunna göras bättre än den gjordes på hovet, ingen snack om den saken.
Sammanfattning
+ Dag Hofers energi, och grymma sångröst
+ Sabaton var ren lycka att se på!
+ Hearts on fire slår aldrig fel som avslutning.
- Hovet var bara lite mer än halvfullt
- Balladerna satt inte där de skulle
- Headbangande brats vid staketet. Kändes som man kommit fel när man såg på dem.
Martin kanske kommer med sin syn på spelningen inom snar framtid. Den som lever får se.
/Henrik
Och nej, det gick inte åt skogen. Även om Hammerfall inte var i toppform gick det inte åt skogen.
Bullet var verkligen laddat och gjorde mycket bra ifrån sig som första förband. De körde väl sisådär 6-7 låtar, och stundtals bjöd dom på riktigt en bra show. Sångaren Dag Hofer, som by the way påminner en del om Udo Dirkschneider (rösten) , snackade ledigt och vant mellan låtarna som den sköna snubbe han är.
När Sabaton intog scenen vaknade publiken till. Jag blev själv lite förvånad och också glad över hur populära de blivit på senaste tiden. De började lite halvknackigt med The art of war och ghost division, men efter det blev de bara bättre för varje låt. Innan de lämnade över stafettpinnen till Hammerfall drog de av "klassikern" Metal Machine och av ropen att döma ville större delen av publiken ha mer av dessa göteborgare. "Sabaton! Sabaton! Sabaton!"
När huvudpersonerna själva äntrade scenen höjdes kanske stämningen ytterligare ett snäpp. Iallafall på ståplats, för till läktaren nådde inte riktigt något av banden ut. Till sin höjd satt större delen av läktaren och klappade i takt. Några rader framför oss satt en lite äldre dam och headbangade lite då och då. En trevlig men något underlig syn. Låtarna framfördes med lite varierad kvalitet; Renegade, Blood Bound och Hearts on fire satt där de skulle, medan balladerna inte riktigt nådde fram. En så pass bra ballad som Glory to the brave ska kunna göras bättre än den gjordes på hovet, ingen snack om den saken.
Sammanfattning
+ Dag Hofers energi, och grymma sångröst
+ Sabaton var ren lycka att se på!
+ Hearts on fire slår aldrig fel som avslutning.
- Hovet var bara lite mer än halvfullt
- Balladerna satt inte där de skulle
- Headbangande brats vid staketet. Kändes som man kommit fel när man såg på dem.
Martin kanske kommer med sin syn på spelningen inom snar framtid. Den som lever får se.
/Henrik
måndag 30 mars 2009
Nystartad blogg!
"Hörru Martin, vad säger du om att vi skulle skaffa en blogg?"
"Eeh... Va?"
"Ja du hörde rätt, en blogg!"
"Javisst fan, vad ska vi skriva om då?
"Mode!"
"Eeh... Va?"
"Näe. Jag skojade bara. Vi kan väl skriva om musik"
"Allright man, let there be rock!"
Detta var hur vi bestämde oss för att starta denna fantastiska blogg. I fortsättningen kommer vi att skriva ner våra onödiga, men rätt (i våra ögon) interessanta tankar och åsikter om musiken vi avgudar.
Henrik och Martin
"Eeh... Va?"
"Ja du hörde rätt, en blogg!"
"Javisst fan, vad ska vi skriva om då?
"Mode!"
"Eeh... Va?"
"Näe. Jag skojade bara. Vi kan väl skriva om musik"
"Allright man, let there be rock!"
Detta var hur vi bestämde oss för att starta denna fantastiska blogg. I fortsättningen kommer vi att skriva ner våra onödiga, men rätt (i våra ögon) interessanta tankar och åsikter om musiken vi avgudar.
Henrik och Martin
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)