Detta är genialt ska ni veta, ni som inte redan förstått det eller aldrig kommer att förstå det. Varför?
Jo, för...
Det trollbindande piano/synth-introt.
De första förlösande ackorden.
Texten, från början till slut.
Roger Daltreys 70-tals frisyr.
Townshends "windmills".
Townshends Teenage Wasteland vrål.
Daltreys orginella munspel-solo.
Keith Moons bankande.
Och allt detta smälter samman till den perfekta live-akten.
Våga inte säga emot mig om detta!
/Henrik
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar